Julen utan dig – om att fira högtider med en tom plats vid bordet

Adventsljusen tändes i fönstret. Radion spelade Lucia. Och vid köksbordet stod jag och stirrade på en kaffekopp som inte längre hade sin ägare.

Julen efter att vi förlorat mormor var svår på ett sätt jag inte var förberedd på. Det var inte de stora stunderna – begravningen, de tunga samtalen – som var värst. Det var de små, förväntade stunderna. Pepparkaksdegen vi alltid bakade ihop. Sängen i gästrummet som stod tom. Julaftonens traditioner som plötsligt kändes som en lista av saker hon inte längre var med om att bocka av.

Varför högtiderna är så tunga

Högtider är till sin natur dränkta i minnen och förväntningar. Vi firar dem på samma sätt, år efter år – och det är precis det som gör dem vackra. Men det är också det som gör förlusten så påtaglig. Frånvaron har ett ansikte, en plats, ett tomrum som syns.

Det är normalt att dread:a julen. Det är normalt att vilja hoppa över den. Och det är normalt att gråta mitt i julaftonsmiddagen – inte för att man inte trivs, utan för att man älskar och saknar.

Några tankar som kan hjälpa

Till dig som firar med ett tomt rum

Du behöver inte låtsas att allt är som vanligt. Du behöver inte prestera julighet. Du behöver bara vara där – med din sorg, dina minnen och de människor som fortfarande finns kvar.

Den tomma platsen vid bordet är ett monument. Och monument är till för att ses, inte gömmas undan.

Jag önskar dig en jul med rum för allt det du bär.